Det här är ett inlägg som är hämtat från Camilla Ringströms Blogg..  www.camcam.se

Det är extra roligt när deltagarna just så här reflekterar över vad de får lära sig.  Jag har valt i min undervisning fokusera på filosofin kring “rörelse” och då rörelse under belastning med redskap typ kettlebells. Detta gör att utbildningarna blir kanske lite annorlunda mot andra, motsvarande utbildningar.

Att lära sig se och förstå rörelse och sedan effektivisera rörelsen ultimat under belastning…

Här kommer nu Camillas blogginägg

Spartan Kettlebell

Camilla kettlebell, Motala, Spartan Training 0 Comment Maj 12, 2015

Under helgen som gått (9-10/5) har jag varit på utbildning. Jag slog två flugor i en smäll och anmälde mig till Spartan Kettlebell L2 i min gamla hemstad Motala och hälsade samtidigt på hos mamma och pappa. Kettlebell var kärlek vid första ögonkastet när jag kom i kontakt med dem 2008. Men jag kände att jag saknade en gedigen utbildning. Det enda jag haft hittills var en kort och väldigt informell introduktion från företaget Eleiko som sålt kettlebells till Sats (där jag ju tidigare arbetat som PT) samt några YouTube-klipp som jag själv letat fram.

I lördags morse klev jag in i gympasalen på Charlottenborgsskolan i Motala, skakade hand med vår lärare Olof och tänkte att jag nog kunde en hel del om kettlebell för att mindre än tio minuter senare få insikten att ”nähä, det kunde jag ju visst inte”. Och, till min lättnad, inte vara ensam om att känna mig som novis igen. I ett sådant läge känns det jobbigt till en början men jag hade såklart inget annat val än att acceptera situationen och börja ta till mig instruktioner som om jag vore fem år och just skulle lära mig cykla (för övrigt en flitigt använd liknelse under utbildningshelgen).

Jag häpnade över att alla kettlebells var lika stora. Jag hade bara sett sådana som skiftade i storlek efter vikt tidigare. Dessa vägde olika och det indikerades av färgen. De lättaste kulorna var rosa, 8 kg, och de tyngsta som vi serverades var gula, 16 kg. Det här är för att alla skall kunna träna med samma proportioner på kula och handtag, oavsett vikt.

Vi tillbringade flera timmar med att lära oss utnyttja rörelseenergin i en kettlebell swing. Till en början tyckte jag att det kändes väldigt konstigt och min kropp var inte alls samarbetsvillig när det gällde att koppla in rätt muskler i rumpa och lårens baksida. Med liknelser och fysisk coachning av Olof började det så småningom hända grejer. Dessutom jobbade vi redan från start med att coacha varandra, det var verkligen roligt och nyttigt.

Vi lämnade gympasalen under sena eftermiddagen med två(!) övningar i bagaget, swing och clean. Så många timmar och så få övningar. Det är så det går till när läraren är noggrann och vi får tid att reflektera och nöta, nöta, nöta. Både kroppen och huvudet var rejält utmattade och det var skönt att bli serverad tvårätters middag hemma hos föräldrarna. Avkoppling blev temat under kvällen. Jag gick och lade mig före halv tio och somnade som en stock.

Dag två inledde vi lagom mörbultade med insikten att det kan löna sig att sova på saken. Det som kändes så himla knepigt under lördagen funkade betydligt bättre nu. Vi kunde gå vidare till push press, snatch, jerk och long cycle. Vi fick känna på andetagets betydelse och märkte (i alla fall gjorde jag det) hur för mycket tankeverksamhet kan ställa till det. De flesta kursdeltagare inledde dag två med att tejpa händerna och Kristoffer (på bild ovan) hade filat bort valkar. Jag kände att det sved en aning i handflatorna men det var bara att bita ihop.

Tack vare Olofs sätt att vara tydlig och direkt korrigera oss vågade vi agera likadant gentemot varandra. Det måste till för att kunna utvecklas i en så snabb takt som vi gjorde denna helg. Jag kände mig trygg med mina kurskamrater och det var roligt att vi utövade olika idrotter till vardags (kampsport, tyngdlyftning, swimrun, motocross…).

Under kursen använde vi också några andra redskap, så som Indian Clubs, för uppvärmning. Det var roligt och inspirerande.

Jag lämnade utbildningen med känslan att jag ville ha mer. Och som tur är så finns det mer. Jag kommer att gå vidare till certifiering, vilket innebär att jag tränar vidare på det vi lärt oss i helgen under minst 6  månader för att sedan, förhoppningsvis, bli certifierad kettlebell-coach. Jag har också en rejäl träningsvärk i precis hela kroppen och den mildrades inte av tågresorna hem till Sollentuna igår. Men det är sånt som går över, kärleken till kettlebells kommer däremot garanterat att hålla i sig.

Posted by admin in Events, Utbildning